2024 startade inte som planerat men när går egentligen något enligt den plan man tänkt?
Enzo somnade in alldeles för tidigt, i slutet på februari. Allt gick väldigt fort och kom som en chock för oss alla. Vi var ute på tomten och sen hör jag bara hur han skriker till och sen ligger han livlös på snön. Han hade somnat in innan jag fick in honom i bilen till veterinären. Troligen en hjärnblödning eller hjärtstopp enligt veterinären. Detta gör verkligen ont i hjärtat, hur en liten krabat kan göra så stort avtryck.
Mitt i allt det här går tankarna fram och tillbaka gällande omplacering av Nisse. Det gör ont i hela mig av tanken och jag känner mig som en riktig svikare. Varför omplacering undrar ni då? Ja, det finns inget enkelt svar på den frågan. Kanske mest för att jag skäms och har otroligt dåligt samvete över dessa tankar och känslor. Någon som känt likadant?
Vi funderade på omplacering av Nisse när Enzo fanns kvar, detta för att Nisse var otroligt sur och grinig på Enzo. Det var bara en stress för alla inblandade. Anledningen till att Nisse skulle få hitta ett nytt hem och inte Enzo, var för att Enzos inställning till livet passar vårt liv bättre, som det ser ut idag. Jag vill ha en kompis i löparspåret och någon med lite mer energi, vilket tyvärr inte Nisse erbjuder längre.
Nisse är helt underbar och hade mer än gärna fått stanna kvar hemma men vi vågar inte chansa med att det kommer fungera med en till hund igen. Därför letar nu Nisse ett nytt hem och vi försöker landa i alla tankar och känslor och förbereda livet framåt för en ny aktiv kompis.
Det gör så ont i hela mig, det är så mycket känslor och så många tankar som inte landat ännu. Men jag vet innerst inne att det kommer bli bra och att besluten tas med allas bästa i tankarna ❤️
Comments